Flippad P3-jury floppar

Internet är en schyst grej. Inte minst är det praktiskt att sitta i utlandet och utan tio ton teknisk utrustning kunna följa svenska medier i olika form: tidningar, tv och radio. Det måste sägas att SVT är riktigt duktigt på det här och SR:s utbud är också mycket bra. Framför allt radion uppskattar jag, för det går bara inte att lyssna på de tjeckiska stationerna när man inte kan språket.

Alltså blir det en hel del radiolyssnande de här dagarna när det mesta av arbetet sköts hemifrån. För en liten stund sedan kunde jag exempelvis lyssna på P3 Populär som plockat upp den gamla Metropolklassikern Flipp eller flopp. Kul! Nej, faktiskt inte.

Jag har hört programpunkten i några veckor nu och kan konstatera att den tyvärr är totalt usel. Det är inte så dumt att lyssnarna kan höra veckans låtar i förväg och sedan rösta själva. Då bildar de en utslagsröst, vilket kan ha en poäng även om man ju aldrig vet varför de anonyma lyssnarna röstat som de gjort. Men det funkar ändå. Problemet är de två gästerna som utgör juryn. Hu, vad de är dåliga!

På den gamla goda tiden var juryn ungefär densamma varje gång. Ledamöterna var riktigt tunga namn som Ola Håkansson, Alexander Bard, Måns Ivarsson och Per Gessle, dvs folk som kunde sin pophistoria och dessutom kunde formulera sig. De senaste gästerna kan absolut ingenting, men de är hyggligt kända ungdomsartister eller medieprofiler.

Resultatet är orgier i tomhet och avbrutna meningar: "nä, jag vet inte", "jag har nog fel men ...", "det kan gå hur som helst", "åååh va svårt" och "det kan gå hur som helst". Det förekommer inte ens skuggan av diskussion om vad som ger en hit och hur låten i fråga uppfyller de kraven. Med andra ord blir flippandet och floppandet helt intetsägande och lyssnaren vet inte mer efter programmet än före. Snarare mindre.

Senast hävdade gästparet att Svenska Akademien införde nya ord i SAOL för att få mer cred bland unga, och ingen sa emot. Tjena.