Det här ser ju alldeles utmärkt ut

Bronsstatyn i den estniska huvudstaden, den som praktiskt taget varje svensk nyhetsredaktion stavar fel till, är nu flyttad. Det framgår av bilderna i Postimees att den nya minnesplatsen är vacker och generöst tilltagen - kanske större än vid den tidigare placeringen - och att en ny minnessten har tillkommit.

Jag känner till gravplatsen väl. Den ligger centralt, inte långt från Stockmann, och är viloplats för några av Estlands mer framträdande medborgare. Se fler bilder här.

Första maj i Prag

Det kan vara vanskligt att beskriva hur 1 maj firas redan på valborgsmässoafton, men må lyckan stå den järve bi. Förhoppningsvis blir det likadant som alltid, nämligen så här.

Valborg firas inte alls.

Några ensamma nostalgiker firar 1 maj med röda fanor lånade från museet över kommunismen, resten firar den varmblodiga kärleken. Det är nämligen så att dagen i fråga officiellt är arbetarnas, men inofficiellt tillhör den de älskande paren. Så har det varit sedan romantikens dagar på 1800-talet, då den störste av dem alla - Karel Hynek Mácha - skrev dikten med stort d: "Maj".

Som jag skrivit annorstädes är det vanligt för par att vandra hand i hand till Máchas staty i Petrinparken och lägga blommor där, så dylik aktivitet kommer säkert att skådas. De riktigt traditionella kysser sedan sin flicka under ett körbärsträd, eller i nödfall ett träd av annat slag.

Kravallerna i Tallinn

Trist med kravallerna och plundringen i Tallinn föregående natt. Efter att ha sett bilderna på EuroNews förefaller dock uppgifterna om att det mest handlade om gatudrivande ungdomar som tog tillfället i akt, att stämma. Det gör det ju inte så mycket roligare, men det finns betydligt värre, mer organiserade, alternativ.

I sakfrågan är det lätt att vara svensk och tycka att båda sidor har rätt, och att alla måste acceptera den historia som både ester och ryssar delar i Estland. Men det är säkert en hel del svårare när man är est och har släkt och vänner som dog i "befriarens" fångläger i Sibirien, eller själv slagits mot diktaturen. Det är nog svårt att vara ryss också, och bli anklagad för allt ont som hänt i landet kanske 40, 50, 60 år innan man ens var född.

Det ska sägas att estniska myndigheter inte har för avsikt att förstöra statyn, utan att flytta den till en militär minnesplats tillsammans med de kroppar som grävts fram under monumentet. Tanken, enligt regeringen, är att en mindre central placering i själva verket ska hjälpa till att minska spänningarna.

Som jag minns det från de fyra år jag bodde i Tallinn diskuterade man det här bronsmonumentet tämligen ofta, men aldrig speciellt hätskt och jag kan inte påminna mig någon demonstration. Det låg blommor där regelbundet, men någon vandalisering kan jag inte dra mig till minnes. Det skedde säkert både ett och annat, men inget som gav något direkt eko.

Lite ur president Toomas Hendrik Ilves' (bilden) fördömande kan man läsa om i DN, som har flera artiklar om händelserna. The Baltic Times kan också vara till hjälp här.

BBK gör Prag

Hur många svenskar får man in under ett täcke? Ja, åtminstone två, men kanske tre. Osvuret är bäst. Det visade sig i alla fall att vi klarade att ha tre övernattande gäster i vardagsrummet när innebandykamraterna Ebbe, Ulfie och Borgen kom från Uppsala och hälsade på.

Själva turistprogrammet är inte så mycket att orda om. Middag och kvällspromenad längs floden på torsdagen, enorm stadsvandring från borgen till gamla stan och nya stan på fredagen, fotboll och bowling på lördagen. Lägg till det vackert men lite svalt väder, billiga och dyra matställen, fantastiska utsikter, mycket jugend och 2 kc i lyckobrunnen. Perfekt.

The Church, Futurum 17 april 2007

Futurum (bilden) var en speciell skapelse. Det som från utsidan ser ut som en ganska vanlig offentlig stenbyggnad från förra sekelskiftet visade sig innehålla en källarlokal av oanade mått. Och då är det vikten jag tänker på - det var tungt. Stilen kändes art deco med industrilook och minsta detalj vägde säkert två ton, från handtagen på dörrarna till bardisken till scenen. Helt fantastiskt, om än lite nedgånget. Men det var ju rock'n'roll.

Jag gissar att det här är världens näst tyngsta byggnad, efter palatset i Bukarest.

Vi gick dit rutinerat sent men fick ändå vänta ganska länge på huvudattraktionen. Vems idé var det att ha två förband en onsdagkväll? Inte min, men de kunde väl kränga ett par extra Gambrinus till alla 48 närvarande. Fler var vi inte, tyvärr, men det var å andra sidan första gången The Church vistade Prag och tjeckerna var inte med när det begav sig för dem. Kl 23, sisådär, drog det i alla fall igång.

Entusiasmen var väl sådär inledningsvis, men med tiden tog det sig och helproffs som de är lyckades de spela i två timmar och se åtminstone lite imponerade av att det var 48 människor i Prag som ville se dem. Det kan ärligt talat inte varit så lätt. Spellistan inehöll mycket nytt men också stornummer från förr: "Grind", "Reptile", "Hotel Womb", "The Unguarded Moment", "Destination", "Almost With You", "Under the Milky Way". Och en Kate Bush-cover, som jag minns som "Hounds of Love".

Allra bäst var Marty Willson-Piper. Jag hade glömt bort vilken speciell gitarrist han är.

Besök från norr och söder

Med risk att hamna i dagboksbloggträsket följer här ändå en liten titt på vad händer en stund framöver.

Idag, tisdag, blir det konsert med det australiska gamla storbandet The Church på musikklubben Futurum, som ligger bara ett par kvarter härifrån i Smíchov. The Church har jag sett förut, men det var en akustisk skojspelning för över tio år sedan, så det här blir mer på riktigt. The Church gjorde rackarns bra grejor på 1980-talet - främst plattorna Starfish och Gold Afternoon Fix, och låtar som "The Unguarded Moment" och "Under the Milky Way" - men jag vet inte riktigt vad man ska vänta sig av dem 2007.

Ett annat australiskt konsertbesök blir det den 10 maj, då Mick Harvey (bilden) kommer till den utsökta lokalen Lucerna inne i stan. Harvey är gitarrist i The Bad Seeeds, dvs Nick Caves kompband, och ytterligare ett par Seeds finns med på scenen. Tillsammans med Nick Cave-konserten i höstas innebär det här väl att jag sett hela bandet, om än i portioner.

Övriga besök är svenska. Senare den här veckan dyker tre kompisar från BBK upp, vilket ska bli skoj värre. Inte så många kulturmuseum på programmet, kanske, men en hel del inventerande av öppna soliga ytor. Vid nästa månadsskifte dyker så Mor upp - fler museum, färre bryggerier - och sedan avslutas (?) besöksvåren av Marie-Louises syster som gästar tillsammans med lilla Nathalie. Det vi inte sett tidigare har vi med all säkerhet sett om halvannan månad, alltså.

Och så ska vi på konsert igen: Tori Amos på kongresscentrat vid midsommar. Förresten är Pelle S här och hälsar på då också.

Petrinparken per fot

Sommarvärmen är här. Då är det ovanligt dumt att bestiga Petrinparken enbart till fots eftersom lutningen inte är av denna värld. Men rälsbanan har jag prövat förut - och man vill ju inte vara turist i sin egen stad - så det blev till att ta serpentingångarna upp istället.

Petrin är mest känt för sin kopia av Eiffeltornet och mången turist åker alltså dit medelst en linbaneliknande vagn på räls och får sedan en fin utsikt över staden. Jag besteg kullen - berget - från sydsidan för att göra det hela lite mer ordentligt. Det är ingenting jag rekommenderar annat än som god träning, men visst är det vackert. Prag blir mer och mer synligt under dig och samtidigt blir den mindre och mindre. Vid en utsiktsplattform kan man sedan leka Arvid Falk och hytta med näven åt den lilla sovande kraken.

Halvvägs upp stannar rälsbanan vid en restaurang och en uteservering som faktiskt tillhör stans mer prisvärda. Där sitter man kungligt och blickar ut över staden, och har man gått en stund är det i det närmaste en nödvändighet. Sedan kan man knalla vidare igen.

Många förälskade par lägger blommor vid statyn över den romantiske poeten Mácha, stjärnfreaks tittar på observatoriet, tanter tittar på rosorna, barnen springer runt i spegellabyrinten och de historiskt intresserade tittar på klostret och andra vackra byggnader. Man kan också göra Golgatavandringen: dvs gå uppför backen där de tolv stationerna finns representerade med stora illustrerade valv.

Sedan vidare norrut. Då hamnar man till slut vid Strahov-klostret och en fullkomligt fantastisk dalgång (se bild) som just i detta nu är fylld av fruktträdens oräkneliga vita blommor. Riktigt vackert. Svenska ambassaden ligger här, och deras terass skulle man kunna ge ett och annat för att ha. Men man får ju i alla fall njuta av utsikten den 6 juni.

Är man helt slut tar man spårvagn hem, annars vandrar man nerför de stenlagda gatorna mot Malá strana, eventuellt via Pragborgen, där det också bjuds en vacker vy.

Se och läs mer här.

Långfredag på kyrkogårdar

Jag hade varit på Olsanykyrkogården förut, men utan kamera, och Långfredagen kändes som en god dag göra ett nytt besök på. Kyrkogården ligger i Zizkov, centralt men ändå några stopp bort längs tunnelbanelinjen.

Mest besökta grav här är Jan Palachs, studenten som brände sig till döds 1969. Trogna läsare har läst om honom tidigare. Det är en ständigt smyckad grav med en sargad kropp i relief på den liggande stenen.

En annan celibritet i den helt andra änden av skalan är den förste kommunistpresidenten Klement Gottwald, vars kvarlevor tydligen först lades i ett mausoleum men som sedan begravdes här. Jag har inte besökt Gottwalds viloplats, men det finns ju tid för det en annan gång om han inte flyttas igen. Palach flyttades för övrigt också två gånger: först från Prag till hembyn sex mil bort eftersom kommunisterna ogillade protesterna vid graven, sedan tillbaka igen efter Sammetsrevolutionen.

Granne med Olsany ligger Nya judiska kyrkogården, mest känd för Franz Kafkas grav (se bild). Det är en mycket vacker plats med mycket grönt bland de företrädesvis svarta stenarna. Kafka är begravd med sina föräldrar som båda överlevde honom. En minnesplatta finns också över hans tre systrar som dog i Förintelsen. Max Brod, Kafkas vän och utgivare, dog i Tel Aviv 1968 men har också en minnesplatta här, mittemot Kafkas sten.

Se fler bilder i galleriet här.

Påsken i Prag

Många år av officiell ateism under kommuniståren och ännu fler av skepticism mot kyrkliga överheter i största allmänhet har gjort det tjeckiska påskfirandet till ett mindre religiöst sådant. Det tjeckiska ordet för påsk - velikonoce, ung. 'stora nätter' - användes länge som enbart en referens till den stundande våren, och inte till den kristna bakgrunden.

Kanske är det tydligaste tecknet på hur långt det gått att Långfredagen inte är en helgdag, medan annandagen är det. Ingen jag träffat verkar veta riktigt hur detta kommer sig, men erkänner att det är lite knepigt och definitivt något som blivit kvar från det hedniska firandet. Dekanen på min fakultet har i alla fall gjort alla glada genom att ensam bestämma att ingen minsann jobbar på Långfredagen i hans byggnad.

De lokala traditionerna inbegriper som på många andra platser ägg (kraslice) som dekoreras i vackra mönster och färger - allra helst rött - och kanske till och med blir segrare i någon stor äggtävling. Videkvistar med färgglada band, pomlázka, kan man också känna igen hemifrån, även om vi kanske inte brukar springa runt och slå små flickebarn med dem. Men det gör man alltså här, om än symboliskt. Tydligen duger det bra att slänga vatten på någon också, eller varför inte bara ta en träsked och veva runt. De är hursomhelst ganska vackra, kvistarna, där de står på påskmarknaderna och väntar på att bli sålda.

Jag ska tillägga att man ska använda riset på annandag påsk, "påskmåndagen", som alltså är helgdag för att ingen ska missa pryglandet. Men vad gör man tidigare i påskveckan? Jo, på "fula onsdagen" förbereder man inför helgen, på "gröna torsdagen" går pojkarna ut och skramlar med redskap för att skrämma bort Judas och detta fortsätter även på "stora fredagen" och "vita lördagen". Det blir mycket väsen, kan tyckas. På "påsksöndagen" dekorerar flickorna äggen och pojkarna skär till sig sina pomlázka.

Sedan äts det lamm (ibland bara som sockerkaka med choklad) och dricks slivovice, dvs det lokala plommonbrännvinet.

Veselé Velikonoce!

Det mesta ärligt stulet från en engelskspråkig sajt här.