Statsexamen: uppsatsförsvaret

Det är förhör i dagarna tre nu. Först ut var studenternas försvar av sina diplomarbeten i litteratur. De skrivs något överraskande på tjeckiska, vilket gör att min insats begränsas till att se proper ut och skriva på komissionens utlåtande. Vackert så.

Att arbeten i svenska, norska eller danska inte skrivs på något av dessa språk kan anses märkligt. Det är förstås rimligt att man skriver på målspråket, eftersom det trots allt handlar om att visa upp kunskaper man skaffat sig under fem års studier. Men att modersmålet gäller är stipulerat från högsta ort, med motiveringen att innehållet ska komma alla tillgodo.

I Sverige skrivs uppsatser av det här slaget på målspråket, eftersom de ses som en språklig test såväl som en litterär (eller vilket område studenten nu valt). Språkpropositionen Mål i mun påpekade emellertid att svenskans terminologi riskerar att urholkas om akademiska arbeten inte skrivs på svenska (eller åtminstone innehåller en stor svensk sammanfattning), så med den diskussionen i bakhuvudet kan man tycka att det tjeckiska systemet är bra.

I Sverige är dock problemet huvudsakligen på det naturvetenskapliga området, inte på språksidan, och jag tror inte att c- eller d-uppsatser i exempelvis tyska kommer att skrivas på svenska i framtiden. Det är inte där skon klämmer.

Snön faller

Idag föll om inte den första snön, så i alla fall den första överlevande diton. Vitt, vitt, vitt! Trevligt, och trots att termometern fortfarande visar plusgrader talar prognoserna om minusgrader de kommande dagarna, så kanske blir det vitt på marken även en stund framöver.

Vid närmare eftertanke kanske det inte var så bra med den där snön. Spårvagnarna ser inte jättetäta ut och stannar redan nu om det är damm på rälsen. Alla hundexkrementer kommer att gömmas under ett bedrägligt täcke puder. Olje- och gasterroristerna får än en gång överhanden.

Men det var skönt att se att den globala uppvärmningen är över.

Språkkonferens i Bukarest i mars

En trevlig del av att vara utlandslektor är att man får delta i språkkonferenser i andra länder i regionen. När jag arbetade i Estland var två av tre konferenser visserligen på hemmaplan - Pärnu och Narva - men det blev också en minnesvärd tur till Vilnius. Zeppelinaren har fortfarande inte smält helt i magen. Mötet i lettiska Klaipeda bommade jag helt av någon anledning.

Årets roadtrip går till Bukarest, Rumänien, 15-18 mars. Att döma av bilderna på hotellet (här för den som vågar) kan det bli en god dos av öststatsnostalgi mellan varven av föreläsningar, turism och umgänge. Man får väl hålla sig till konferensanläggningen så länge som möjligt, vilken den nu är. Jag gissar på universitetet, Universitatea din Bucuresti (murriga bilder här).

Sagda lärosäte förefaller ganska nytt och modernt, närmare bestämt från 1694 om jag förstått deras hemsida rätt. Men det kan ju finnas duktigt folk där ändå. Lektor Björn Apelkvist är i alla fall en både klok och trevlig prick med en blytung avhandling om Lars Norén i bakfickan. Det ska bli roligt att träffa honom igen - senast sågs vi på kursen på Tjörn i somras.

Programmet är inte spikat än, så det får jag väl återkomma till. Jag hoppas givetvis på Dracula, Ceausescu-vulgo och den senaste rumänska popmusiken.

Att man kan bli så glad över lite internet

Man lär så länge man lever. Det där med att fixa fast telefoni plus adsl från O2 visade sig ju vara en osedvanligt dålig idé, men med kabelbolaget UPC gick det bättre. Det tog två arbetsdagar!

Visserligen har vi fortfarande ingen fast telefon, men det är helt avsiktligt. Skype out gäller ju sedan länge för utgående samtal. och vi skaffar snart Skype in (nödvändigt för Marie-Louises jobb) så att det går att ringa oss lite enklare. Dvs enklare för dem som skajpar.

Radiostjärnan uppstånden?

"Video killed the radio star", men kanske inte ändå. Döm själva här. Länken går till Radio Swedens inslag om svenskundervisning i utlandet, med undertecknad som konkret exempel. Inte Pulitzer, men lite småtrevligt.

Svenska institutets förre generaldirektör, Erland Ringborg, medverkar också och säger intressanta saker. Som enmansutredare av svenskundervisningen utomlands är han en nyckelfigur när det ska pytsas ut pengar till stackars oss i periferin. Så bra att man valde en opartisk utredare!

För övrigt måste det sägas: SR, byt aldrig ut denna logga.

Nationalmuseet: inte bara damm

Innan vi gick på Mucha-museet och tittade på sirliga damer (se nedan) bevistade vi Nationalmuseet och tittade på dammiga saker. Byggnaden är en sådan där riktig praktpjäs som folket och nationen ska vara stolt över, och läget högt ovanför Vaclavplatsen gör den till ett av Prags stora landmärken.

Inte alldeles oväntat är byggnaden bättre än utställningarna, men det betyder inte att det är dåligt, möjligen lite omodernt med monter efter monter. Men montrarna innehåller å andra sidan en massa uppstoppade djur och annat som man inte kan låta bli att roas av. Perfekt för barnfamiljen.

Efter djuren blir det massor av skelett och högar av mineraler och trilobiter och ... ännu mer stenar och trilobiter. Det kan man hoppa över. Shoppen var kass också, men fikat ganska hyggligt.

En titt på Mucha-museet

På lördagen var vi kulturkoftor och kikade på jugend, modell sirlig.

Alfons Mucha är ett av de stora namnen i branschen och dessutom en tjeckisk nationalklenod. Mucha illustrerade den nationalistiska rörelsen och den slaviska identiteten, liksom teateraffischer och spritreklam.

Museet var trevligt och - viktigast av allt - hade en bra shop. Jag ska inte orda mer om Mucha, utan hänvisar till länken i rubriken.

Bilden till vänster är en reklamaffisch för "Medea" med Sarah Bernhardt i huvudrollen. Tydligen var han den stora Parisaktrisens favoritillustratör och utställningen visade mängder av affischer med hennes namn på.

Personligen tycker jag att sammansmältningen av det antika och det samtida är listig.

Mellandagar på UK

Höstterminen är nu avslutad och en fyra veckor lång examensperiod tar vid. För min egen del innebär det efterarbete, examinationer samt planering.

Till att börja med blir det att sitta ner med ett gäng uppsatser och tentor som grupperna Sv II, Sv V samt Da IV producerat, och sedan bestämma om studenterna ska ha godkänt eller inte för sitt terminsarbete. Det ska de, med all säkerhet. Det finns två betygskategorier - en med sifferbetyg 1-5, en med godkänd/icke godkänd - och eftersom det den här gången bara handlar om G eller IG är det ganska bekvämt.

Värre blir det med de två studenter ur Sv V (sista året) som ska göra sin statsexamen nu, snarare än till sommaren. De ska grillas muntligen och skriftligen i dagarna två och sedan ska en kommission säga om de får sina examina, eller om de kastat bort sina senaste fem år. Det blir svettigt.

Till sist gäller planering för vårterminen. Nu vet jag lite mer om systemet och nivån, vilket gör det lättare att planera. I somras var det mycket svårt att göra långtidsplaneringar, faktiskt nästan omöjligt. Men man är ju bara rookie en gång.

Oh no, it's O2

Kampen för telefon och internet i hemmet går vidare efter dryga tre månader. Men kanske inte så mycket längre, för vid det senaste klagomålet fick vi höra att det inte går att ha fast telefon i vår fastighet. Va?

Vi bor i ett modernt hus med massor av flådiga lägenheter och en hel del affärer ocså. Inklusive en bank - har de ingen telefon? Och varför finns det då ett teleskåp i vår lägenhet? Och varför kom O2 på detta nu, och inte när vi skrev kontraktet eller någon av de femtioelva gånger vi kontaktat dem sedan dess?

Vårt moderna hus har digitalkabel också. UPC, här kommer vi! Hoppas de har bättre service.