I pilsnerns hemstad

Åker man till Pilsen (Plzen) är anledningen inget att hymla om. Det är ölet man är ute efter, för sedan Skoda lämnade sin födelsestad finns inte mycket annat att kika på här. Visst, St Bartolomeus på torget är ståtlig, rådhuset vackert och de små parkerna trivsamma, men de är snabbt avklarade.

På söndagen klarade vi av attraktion nr 1, nämligen bryggerimuseet som hyllar Pilsner Urquell - Tjeckiens totalt dominerande ölmärke och tillika alla ljusa öls moder. Det var inte så pjåkigt: mycket prylar att se på men också röra vid, bra skyltar på engelska och tämligen pedagogiska modeller. Favoriten var utan tvekan den perfekta modell (klicka på bilden) av hela bryggeriprocessen som någon fanatiker svängde ihop under 18 år, och som på världsutställningen 1958 producerade 30 liter öl i ett svep.

I restaurangen serverades naturligtvis traditionell mat och även ofiltrerad Pilsner Urquell, vilket man bara kan få här eller på bryggeriet. Namnet på drycken är för övrigt tyskt, medan tjeckerna allt som oftast använder den inhemska varianten Plzen Prazdroj, som betyder precis samma sak: 'Pilsens urkälla". Det stora ölet från Prag heter ju Staropramen, vilket betyder 'gamla källan', så "pramen" och "pazdroj" är alltså i runda slängar samma sak. Ölet Starobrno blir alltså 'gamla Brno', för den som händelsevis var osäker.

På måndagen gjorde vi så attraktion nr 2, bryggerituren. Som vanligt är produktionen ganska ointressant eftersom allt är automatiserat, men det var kul att gå i de gamla källargångarna och följa själva processen ändå. Det var riktigt kallt att stå bland ekfaten och smakprova med vattnet droppande från taken, men vi avslutade med lunch i restaurangen och sedan var det dags att köra hem. M-L körde.

Fler bilder finns i galleriet.

Bland Karlsbads källor, stigar, palats och torn

Med lånad bil och våra allra finaste gåbortkläder styrde vi kosan mot Karlsbad, kurorten med lika många ryska miljonärer som Gazprom, för en helg med stärkande promenader och illasmakande vatten. Fast mest blev det trots allt traditionell sightseeing bland alla fantastiska hus.

När man åker in i Karlsbad (Karlovy varý) känns det som att glida in i någon glassig ort på rivieran, gärna någon gång på 1960-talet. Den lilla staden består egentligen av bara en gata (här upphör likheterna med Hallsberg) som slingrar sig fram i en floddal, omgiven av makalösa hus och ett dramatiskt skogsbeklätt bergslandskap. Det är mycket vackert, och det är lätt att förstå att människor med pengar åker hit eller att senaste Bond-filmen delvis filmades här (filmens Montenegro).

Människorna verkar först och främst komma från Ryssland och vara tämligen bemedlade. Under vår första promenad kunde vi bara med möda hitta någon vanlig lunchrestaurang, medan det däremot var mycket enkelt att köpa juveler, exklusiva modekläder eller varför inte en stor fet hummer att smaska på.

På fredagen spatserade vi mest fram och tillbaka. Vi smakade på vattnet från de 15 olika källorna, vilket var olika varmt men alltid lika äckligt. Mineraler och annat nyttigt är smakrikt, men inte alltid smakligt. Riktiga spaveteraner (dvs pensionärer från Tyskland eller Ryssland) har en speciell kopp med en liten pip i handtaget att dricka ur, men vi var tuffa och använde bara handen istället. Säkert nyttigt för huden, trots att man nästan bränner sig.

På lördagen flydde vi vårt öststatsnostalgiska hotell (Kucera, ***; vackert hus, kanonläge, sunkigt) och tog bergsbanan till utsiktstornet Diana. Sisådär 500 meter upp i luften var förstås vyn bedårande: den lilla staden med sitt vatten som en pärla mitt i det dramatiska skogslandskapet (Goethe hade alla möjligheter att bli inspirerad när han var här). Vi knatade sedan längs en av promenadstigarna - själva kuren går ju ut på att dricka och promenera i kombination - och åt sedan tradionellt onyttigt på tjeckisk inrättning.

Karlsbad är känt för sitt vatten, men inte enbart den varma källorna. Det stora tjeckiska bordsvattnet Mattoni kommer härifrån, liksom nationallikören Becherovka, ursprungligen en medicin. Vi besökte förstås museet och tog en liten tur där. De olika smakproven var hemska i varierande grad, men originalet med smak av pepperkaksdeg är onekligen ganska okej. Blandas gärna ut med tonic och en skiva citron. Noterbart är att man inte gör öl på detta fantastiska vatten, helt enkelt för att öl kräver mineralfritt dito.

Trots att det gått ett par timmar och några Becherovka sedan den tjeckiska lunchen (svickova, stek i gräddsås med brödknödel, tranbär och citron) behövdes något för att stimulera matsmältningen, så vi äntrade mördarpromenaden till Karl IV:s utsiktstorn, som dock är byggt 500 år efter kejsaren i fråga. Vi passerade Peter den stores utsiktsplats, Chopins lusthus och andra milstenar. Alla har ju varit här genom historien, av svenskar minns jag Max von Sydow och kemisten Berzelius från rullorna.

Efter den tämligen duktiga promenaden var det trevligt att belöna sig med en solid chokladtårta på Grand Hotel Pupps café.

Jag rekommenderar att kolla upp Karlsbad (Karlovy vary, Carlsbad) på nätet för bättre bilder och mer historia. Jag har en del bilder i mitt Flickr-galleri.

I hetaste laget

Tillbaka i Prag igen efter sol och bad-semester av sista minuten-modell i Egypten, och det jag kommer att tänka på är "Into the Fire" med Deep Purple från In Rock 1970. "Out of the frying pan ...", ni vet. Det var nämligen sisådär 36 grader i Sharm el Sheikh men 40 grader här när vi landade i tisdags. Och inte lika mycket AC.

M-L har en del bloggar om det, så jag slipper hacka vidare i hettan.

En sväng till Kutná Hora och den sk Skelettkyrkan

Vår gode vän Kasimir visade sig vara utan flickvän (tentapluggade) men med bil (röd), så vi beslöt att göra som tjecken och fly staden en stund. Kosan styrdes mot Kotná Hora, den gamla silvergruvestaden 6-7 mil öster om Prag.

Den stora sevärdheten i Kotná Hora är den magnifika katedralen St Barbara, som påbörjades 1380 men inte fick sitt originella tak förrän på 1500-talet. I mina ögon ser kyrkan ut lite som en traditionell gotisk katedral som fått Roskildetältet som tak, men jag kan ha fel. Speciell är den i alla fall, och det var ju för väl att lite av silverpenningarna stannade här - annars gick ju det mesta åt till att pryda Prag. Insidan av St Barbara är tämligen ren och mycket av utsmyckningen är till och med från våra dagar.

Vägen till kyrkan - i vårt fall från kyrkan - är kantad av sandstensstatyer på ena sidan och jesuitorderns komplex på andra sidan. Genom statyerna ser man en vacker dal och så byn med Jakobskyrkan i centrum. Bedårande värre. Det är över huvud taget en vacker stadskärna och därmed ett klassiskt resmål för turister som har mer än bara några dagar i Prag. Någon action hittar man dock inte - det sista som hände var bergis för några hundra år sedan. Silvret tog slut lagom till svenskarnas ankomst under trettioåriga kriget och enligt Rough Guide fick de nöja sig med öl istället för silver när de kom plundrandes.

Ett annat givet turistmål i trakten är den sk Skelettkyrkan, Kostnice, i förorten Sedlec några kilometer nordost. Här anlades en kyrkogård som plötsligt blev mäkta poppis då abboten återvände från det Heliga Landet med en påse jord från Golgata, vilken han spred över kyrkogården. Nu ville ALLA begravas här! Begranvingsplatsen fick grävas om och vad gör man med benen från kanske 40.000 människor om man är en halvblind munk år 1511 med en stund över?

Jo, man bygger pyramider, ljuskronor och kanske en vapensköld av dem. Helt knäppt, men så är det. Hela kryptan är rena rama hobbyrummet, men istället för pärlor, flörtkulor och piprensare är sakerna byggda av skallar, bäcken, skenben, knäskålar etc. Faktum är att det hela är så overkligt att man inte blir speciellt illa berörd, bara lite paff.

Fler bilder att vänta i galleriet (länken hittas nere till höger, som vanligt).

Karlsbron firar 650 år

Oj, nu kommer det att bli trångt. Karlsbron fyller 650 år på måndag och ska förstås firas i dagarna två, med start dan före dan.

Eftersom det var medeltid när det begav sig blir det mycket gyckel och riddare och hantverk och upptåg - vilket är bland det värsta somliga vet - samt ett mer stilfullt välsignande av själva grundstenen exakt kl 05:31 på måndags morgon. Allas vår favoritkejsare Karl IV hade nämligen hört att den 9 juli 1357 kl 05:31 var en riktig lyckominut.

Att brons alla statyer blir levande och dansar runt och berättar historier är jag inte så intresserad av, men rekonstruktionen av svenskarnas stormning av bron 1631 låter som en succé. Det ska kollas in, och tydligen ska det hela gå åt pipan till musik också. Och med en speciell 200-kronorssedel. Såna vill man ju definitivt ha.

Dubbla helgdagar mitt i semestern

På sommarhalvåret blir det alltid lite färre tjecker i gatubilden eftersom alla som kan reser till sina sommarställen, speciellt förstås under semestrarna. Den här veckan har det turisterna till trots varit nästan tomt i stan pga att det är helgdag såväl torsdag som fredag.

På torsdagen är det Cyrils och Methodius dag. De var slaviska missionärer som kristnade tjeckerna, som alltså firar detta genom att åka till landet och dricka pilsner istället för att gå i kyrkan. Tjeckien är ett synnerligen sekulariserat land och de allra flesta uppger sig inte tillhöra någon kyrka alls.

På fredagen är det så dags att fira en av de stora nationalikonerna, nämligen den tidige reformatorn Jan Hus som dog på bålet den 6 juli 1415, dömd som kättare av den katolska kyrkan. För tjeckerna är Hus förstås en viktig religiös ledare, men kanske i ännu högre grad en symbol för nationell självständighet och motstånd mot främmande herrar.

Hus var för övrigt även rektor på Karlsuniversitetet.