Tillfälligt avbrott i bloggandet pga flytt

Istället för kaffe: förvirring

Kaffekulturen i Prag känner jag till viss del igen från Tallinn. Visserligen är inte "turek" - kaffe på turkiskt vis, där hett vatten hälls över kaffepulvret - ett vanligt inslag i Estland, men övriga tecken på förvirring går igen.

Turek är alltså ett gammalt beprövat sätt att få i sig koffein här. Det är inte gott, såvida man inte är sumpälskare, men det blir onekligen så starkt man vill. Snabbkaffet har ungefär samma plus och minus: inte ypperligt välsmakande, men man vet vad man får. Vanligt bryggkaffe finns förstås också, men görs i allmänhet kriminellt blaskigt.

Kanske är denna svaghet en smak som vuxit fram under år av likriktning, brist och fattigdom, kanske har bryggarna varit usla genom åren, kanske är det något annat skäl som ligger bakom. Vad vet jag, men, som det hade stått i Kalle Anka, vämjeligt har det i alla fall smakat.

Men så för någon tid sedan kom förstås den kaffekultur som spridit sig från Frankrike och kanske framför allt Italien, och som vi svenskar har omfamnat varmt. Bryggkaffe är ute och stark espresso, svårstavad cappuccino, mumsig latte (inte au lait), skarp ristretto etc är inne. Perfekt! Espresso kan aldrig vara fel, och här är det dessutom hyggligt prissatt: 10-12 kronor på ett normalställe.

Men nej, så enkelt var det inte.

"Espresso" på tjeckiska förefaller nämligen blivit en antonym till "bryggkaffe" eller "turek". Man kan säga att espresso helt enkelt betyder 'bra kaffe ur stor och dyr apparat'. Fast ibland är apparaten dålig och kaffet likaså. I Tallinn var det ännu värre. Där frågade servitriserna om man ville ha "kaffe" eller "Lavazza". Där var alltså själva märket jämställt med apparaten och vad som kom ut ur den. "Lavazza" var mer än bara kaffe, vilket får anses vara osedvanligt lyckad marknadsföring från någons sida.

Vad är då problemet? Jo, att när man beställer espresso vill man ha espresso. Inte espresso lungo. Inte en balja java. Bara de där få centiliterna svart bensin.

Institutionen för skandinaviska språk

Filosofiska fakulteteten ligger på Jan Palachs torg i Prags äldsta delar, strax runt hörnet ligger den judiska kyrkogården som genom åren fascinerat miljoner turister - och den svenske poeten Oscar Levertin. "På vårdarne lägg sten", om ni minns. Jan Palach var en av de två studenter som brände sig själv till döds i protest efter Sovjetmilitärens intåg 1968, och hans namn hålls levande på flera platser i Prag. Läs Wikipedias artikel om honom här.

Går man upp på fakultetens stentrappa och blickar ut över torget ser man konserthuset Rudolfinum till höger och en annan universitetsbyggnad till vänster. Rakt fram har man blott en fantastisk utsikt över floden och Pragborgen som ståtar över Malá strana och förstås hela staden. Bron som leder över Vltava (Moldau) heter Mánesuv och saknar förvisso den parallella Karlsbrons statyer, men även dess turister och månglare. Det går alltså att passera.

Institutionen för germanska språk ligger tre monumentala stentrappor upp. Inom institutionen återfinns tyska, nederländska och de tre skandinaviska språken: svenska, norska och danska. Norska är just nu populärast bland de sökande, tätt följt av svenska. Det är i regel intagning vart tredje år och med en utbildning på fem år innebär det att varje språk har två parallellgrupper.

Det kan synas lite, men resurserna räcker inte längre. Det finns till exempel bara ett klassrum, varför en hel del undervisning tvingas hållas även i det lilla rum som samtidigt är lärarrum, institution och bibliotek. Någon brist på sökande studenter råder däremot inte, vilket ändå är huvudsaken.

De svenskstuderande läser i fem år och de ska normalt ha ett annat ämne vid sidan av svenskan. Bolognaprocessen är inte helt genomförd här ännu - därav den långa studietiden, studenterna har till och med idrott på schemat - och reglerna fluktuerar därför en aning. Inom svenskämnet läser de rena språkblock med färdighetsträning, och dessutom kurser i grammatik, fonetik, skandinavisk litteratur, stilistik, realia samt översikter i norska och danska. Sista året skriver de ett diplomarbete och innan de går ut har de avlagt inte mindre än tre examina: efter tre, fyra och tio terminer (magisterexamen).

Målet är att studenterna efter avlagd examen ska ha de kunskaper som krävs för att klara det behörighetsgivande Tisus-testet i svenska för universitetsstudier i Sverige. Vissa studenter pluggar vidare i Sverige, eller gör ett avbrott under sina studier för en termin eller två i t.ex. Uppsala eller Lund. Andra går direkt till arbeten inom svenskrelaterade företag i Tjeckien, eller gör något helt annat. Det finns lika många varianter som det finns studenter.

Lite historia om Karlsuniversitetet

Karlsuniversitetet (Univerzita Karlova) är ett av Europas äldsta lärosäten. Det grundades efter en bulla av påven Clemens IV 1347 och fick sina privilegier av kejsaren Karl IV 1348, den så kallade Gyllene bullan. Ursprungligen fanns fyra fakulteter - teologi, juridik, de fria konsterna, medicin - att jämföra med dagens sjutton.

Universitetets historia är förstås lika brokig som Centraleuropas. Ständiga konflikter ritar om kartan, och maktförskjutningar ger nya förutsättningar. Dragkampen mellan katoliker och protestanter är mycket tydlig i annalerna, liksom förstås nationalismen. Under romantiken kräver studenterna jämlika förhållanden mellan det tjeckiska språket och tyskan, och 1882 delas universitetet upp i självständiga tjeckiska och tyska delar.

Den 17 november 1939 tar nazisterna över all högre utbildning. Nio studenter dödas, 1.200 skickas till koncentrationsläger och det nya namnet Deutsche Karlsuniversität antas. På dagen 50 år senare uppstår kravaller när studenter uppmärksammar minnet, och därmed inleds kommunistregimens sammanbrott. I maj 1945 förkastas det tyska namnet och det tjeckiska universitetet återupprättas.

Under 1900-talet expanderar universitetet och nya fakulteter tillkommer allt eftersom, liksom filialer i andra städer. Frihetssträvandena fortsätter också: 1968 i samband med den sk Pragvåren, 1989 i sammetsrevolutionen och senast 1990 när autonomin återupprättas genom lag. Ett år senare slås de tre teologiska fakulteterna (katolska, protestantiska och hussitska) samman till en gemensam.

Karlsuniversitetet har i dag över 45.000 studenter.

Källor: Karlsuniversitetet, Wikipedia.

Terrorhot mot Prag

På lördagen vaknade vi till nyheten att ett "konkret terrorhot" riktats mot Prag. Det resulterade i extra bevakning kring några tiotal byggnader, liksom tunnelbanestationer och många populära turistmål i centrum.

Det var onekligen mycket poliser på stan, många med tung beväpning, och samtalsämnet för kvällen var givet. Men i övrigt rullade den sensommarvarma kvällen på som vanligt.

Hotet ansågs kopplat konflikterna i Afghanistan och Irak, där Tjeckien har små enheter på plats.

Ny klubbadress: AC Sparta Prag

AC Sparta Praha (länk i listan till höger) är min nästa klubbadress som innebandyspelare. Det har visserligen inte varit så många olika klubbar genom åren - bara fem stycken - men det måste ändå sägas att det här är den klart största. Sparta Prag är förstås främst känt för oss som en europeisk storklubb i ishockey och framförallt fotboll, men här är namnet snarast en institution. Derbyna med Slavia Prag tillhör Europas hetaste och alla politiker med någon som helst självbevarelsedrift hävdar att de hejar lika mycket på båda.

Bara att ta sig till hallen känns speciellt. Hållplatsen heter Sparta, den öststatssunkiga hallen heter Sparta Hala och man passerar fotbollsstadion som förstås kallas Sparta Arena, men som numera tagit namn efter en japansk biltillverkare. Organisationen kring laget är omfattande, material öses över spelarna, sponsorerna står i kö och hemsidan har en engelskspråkig version med intervjuer, souvenirer för nedladdning och fanforum. Hej och hå. Inget ont om tidigare lag, men det här är en helt annan division.

Sportsligt är det dock bara division II, vilket motsvarar division I i Sverige men som här är en nationell serie, och spelstandarden påminner snarast om svensk division III eller IV. Sparta Prag åkte ur elitserien, Fortuna Extraliga, för två år sedan och gick inte upp föregående säsong, trots att de vann serien i överlägsen stil. Förklaringen ligger i ett seriesystem där de åtta bästa lagen spelar ett långt playoff om uppflyttning - som om det vore SM-slutspel i elitserien, alltså. Mycket svårförklarligt, för i division II finns det förstås inga tv-pengar eller biljettinkomster att maximera.

Tyvärr är tröja nummer 16 upptagen. Jag kanske borde byta klubb.

Typiskt, när det äntligen händer något därhemma har man lämnat landet

Änglamark

Andél är en del av Smíchov, en stadsdel längs Vltavas västra bank, vilken fungerar som en sydlig förlängning av Malá strana, den pittoreska Lillsidan. Här i Andél - tjeckiska för ängel - ligger Staropramens bryggeri med obligatorisk restaurang och ölhall, många småbutiker och dessutom Prags bästa köpcentrum (länk) med allt mellan himmel och jord.

Läget är smått perfekt (se kartlänk till höger). I öst ligger floden med sina ståtligt bebyggda strandtomter och vackra broar till Staré mesto (Gamla staden) och Nové mesto (Nya staden), i norr ligger Malá strana inom promenadavstånd. Turisterna kommer dock inte så här långt söderut och priserna blir alltså rimliga, atmosfären modern men tjeckisk och turerna med spårvagn eller tunnelbana korta. Förutom de ständigt rullande spårvagnarna finns det ingen genomfartstrafik, eftersom den stora matarleden är nedgrävd i en tunnel i väster.

Den stora utmanaren till Andél är området kring Námestí Míru i Vinohrady, östra Prag 2. Det är ett vackert gammal borgerligt område från förra sekelskiftet, vilket närmast kan jämföras med Östermalm i Stockholm. Här menar många att hemkänslan och den personliga karaktären är överlägsen andra delar av Prag, i första hand de mer kommersiella och något betongtunga delarna i västra Nové mesto. Det kan man definitivt hålla med om. Under kommunisttiden var Vinohrady dock ett nedgånget område som regimen medvetet lät förfalla av ideologiska skäl.

Att bo i Malá strana, Staré mesto eller Josefov, det forna judiska ghettot, är inte att tänka på. Det är för dyrt och för turistigt. Námestí Míru är lite långt bort. Vinnaren heter Andél, Smíchov, Prag 5.

Det kan bli oavgjort

"Jag tror att de vinner", brukade pappa säga när lördagsmatchen på Tipsextra stod i begrepp att börja, och normalt hade han förstås rätt. Förutom när det blev oavgjort. Vad gäller söndagens svenska val tror jag också att de vinner, men det kan faktiskt bli oavgjort. Dock inte så oavgjort som i Tjeckien.

När tjeckerna röstade i valet till underhuset den 21 juni resulterade det i två helt jämna block: 100-100 i mandat. Lite osmart, kan tyckas, att ha ett jämnt antal mandat att fördela men så var det ju i Sverige också - jämviktsriksdagen 1973-1976 - och det krävs nog att det osannolika inträffar för att man ska ändra i författningen. I Sverige lottade man fram besluten när rösttavlan visade 175-175 och s-regeringen satt kvar hela mandatperioden, men så icke här.

I tre månader lyckades socialdemokraterna sitta kvar efter valet, sedan slängde Miloslav Vlcek in handduken å sin vänsterkoalitions vägnar. För två veckor sedan gav president Vaclav Klaus istället uppdraget till högerkoalitionens Mirek Topolanek (bilden), ledare för det konservativa parti som också är det enskilt största i parlamentet med 81 mandat. Han har tre veckor på sig att få parlamentets stöd för sin minoritetsregering, annars väntar nyval.

Den avgående Vlcek valdes efter sju svåra försök till talman. Det scenariot har jag dock svårt att se upprepat i Sverige.

FAQ #1

- Är det billigt, då?

Det är väl den mest frekventa frågan man får om man bosätter sig i ett land bakom den forna järnridån, eller för all del i något annat land som svensken i gemen ser som mindre modernt. Ofta är just den utgångspunkten fel eftersom många forna öststater - Tjeckien ligger ju i Centraleuropa, men tillhörde det kommunistiska östblocket - är rena tigerekonomierna. Estland med sin platta skatt är ett tydligt exempel.

Men visst är det billigt ibland. Om vi börjar med basvaran nummer ett, öl, så kostar 0,5 liter runt en svensk tia på puben. Man kan betala så lite som fyra kronor (studentställen) och så mycket som 35 kronor (turistfällor) men 10-12 kronor verkar vara standardpriset. I affären kostar motsvarande flaska runt fem kronor. Dagens lunch kostar 20-30 kronor plus dryck, och drycken är nästan alltid öl eftersom vattnet är dyrare. Inte helt bra för formen, erkännes.

En snabb koll på några matkvitton säger mig att 500 g standardpasta kostade mig 5 kr, paprikan gick för 10 kr/kg, 400 g kulörtvättmedel blev mitt för 30 kr, mjölklitern gick på 4 kr (billigast i Europa enligt en undersökning av Pricerunner), ett kilo förstklassig potatis i nät 5 kr, 375 g Nestlé cornflakes 17 kr. Ärligt talat säger det mig inte så hemskt mycket, men vi räknade ut att middagen hemma härom kvällen gick på 4 kr per person, så dyrt är det i alla fall inte med dagligvaror. Enligt nyss nämnda undersökning ligger Tjeckiens konsumentvarupriser 21 procent under Europasnittet, medan Sveriges seglar 20 procent över.

På restaurang kan man givetvis hamna var som helst i prisklass, men ofta ligger priserna på hälften av vad man betalar i Sverige, ibland kanske en tredjedel. Big Mac-indexet är däremot relativt högt: en meny kostar 99 koruna, dvs 33 kr. Det är inte så billigt i ett land där medellönen är under 7.000 kr/månad. Även på McDonald's måste det varnas för turistpriser: 139 koruna har jag sett på gågatan i centrum, men då fick man förstås en extra flarra vatten också. Som om den är värd 40 kc! Pyttsan.

Att klippa sig innan man åker till restaurangen kostar 70 kr (herrklippning), att därefter gå på bio kostar 50 kr, att åka kollektivt hem kostar 5-7 kr, fullpris, medan månadskortet på buss, spårvagn och metro betingar 150 kr, sisådär. Det är ju schyst, men att ta ut pengarna från bankomaten kostar också några kronor, såvida du inte går till fiendebankens automat - då kan det kosta ett par tior! Bankernas avgifter är verkligen sanslösa. Till och med internetöverföringar som man gör själv hemma på kammaren tar de betalt för.

Det tar priset.

Turneringsseger med Exportrådet

Tjeckiska UD:s höstturnering i innebandy spelades i Unihoc Arena med tio anmälda lag. Vi som representerade Svenska Exportrådet spelade med Tre Kronor på bröstet, vilket inspirererade till sex raka segrar och förstås slutseger i cupen.

Det blev 5-3 i finalen mot Prags stadskontor (tror jag), vilket faktiskt var en av de lättare matcherna för dagen. Ericsson bjöd till exempel bra motstånd, medan UD och Vodafone knappast hade en sportmössa.

I vår är det ny turnering, nämligen Tre Kronor cup i svensk regi. På segerbilden syns Kasimir, AB, Nikki; Tereza, Bobby.

Kvinnliga äventyr

Små promenader som att ta sig över ängen bort till grannen framstår som stora, nästan övermänskliga, äventyr i böcker av Jane Austen, systrarna Brontë m.fl. Det brukar kallas ”kvinnliga äventyr” i litteraturen, och dylikt har vi sysselsatt oss med idag.

Det tog en hel dag att skaffa månadskort på kollektivtrafiken, men i gengäld gav det förstås tillfälle att se olika stadsdelar (området kring Andél var charmigt), diverse postkontor – synnerligen ocharmiga – och ett otal t-banestationer. Köandet på den slutgiltiga stationen tog en timme och en kvart, sisådär, och kostade CZK 460, dvs ungefär 150 kronor. För pengarna fick man såväl en månadsbiljett som en särskild legitimation.

Eftersom det här var första måndagen i september, när skolorna börjar och många återvänder till jobbet, var det säkert en speciellt jobbig dag att skaffa kortet på. Ändå kan man ju tycka att det ska gå att köpa passen på mer än ett handfull ställen i en stad med gott över en miljon invånare.

I nästa avsnitt: tvätten. Brrr ...

Lutande reklam

Ett bekant faktum för resenärer i Stockholms – och, tror jag, de flesta städers – tunnelbana är att reklamskyltarna i rulltrapporna sitter lodrakt. Alltså inte i samma lutning som rulltrappan, för då måste man ju själv luta för att kunna läsa rakt. Men i Prag lutar de faktiskt. Lite farligt, men kanske är det snyggare så.

Uppsala-Prag: en enkel resa

Tre fullstora resväskor, en nästan fullstor resväska, en överstor ryggsäck samt en innebandyväska avsedd för ett halvt seniorlag. Lite tungt blir det. Men tanken med att ta tåget var ju att få med mer packning än vad som hade varit möjligt på ett plan, och det lyckades vi alldeles galant med.

Först oglamoröst byte i Stockholm, sedan dryga fyra timmar till Malmö som helt enkelt flyger förbi. Ännu inga Poirot-mysterier i sikte. Men Berlin Night Express då? Nä, SJ:s gamla sovvagnar från 1973 känns inte fullt så mytiska, och inte heller så futuristiska som webbsidan utlovar. Men färjan Trelleborg-Travemünde är onekligen lite som att glida fram på Nilen.

Nya Berlin Hauptbahnhof kl 06:01 en torsdag är nog hett om man är varietéartist på jakt efter stimulantia, men något avslaget för oss andra, trots sin sannerligen imponerande arkitektur (se bild). Frühstück, bitte, Fraülein. Schnell!

Prag hälsar välkommen med biljettkontrollörer en masse i tunnelbanan. Duktiga som vi är har vi förstås biljetter, men vårt massiva bagage har varit olydigt och plankat in, varpå det krävs en hel del diplomati för att få åka vidare utan böter men med extra biljett á 20 kapocnics för väskorna.

15(6) minuter av berömmelse

Motortidningen Fyndbörsen ville inför sin begagnatguide om Alfa Romeo 156 ha mig och mitt rossoröda exemplar som illustration. ”Kör i vind, som det står i Koranen”, sa jag och det hela resulterade i en föredömligt okritisk artikel med förförande bilder och smickrande text. Synd bara att publikationen i fråga damp ner på diskarna den 30 augusti, dvs samma dag som jag lämnade landet. Nu får vi aldrig veta hur budrejset hade slutat.