Souvenirvånda

Med två veckor kvar på sejouren i Prag är det dags att fundera lite på vad man ska ta med sig hem förutom 108 kilo skor, kläder, böcker och allsköns prylar man samlar på sig i ett hem. Souvenirer, alltså. Något krimskrams i maskinproducerat glas blir det förstås inte, inga "Czech me out"-kepsar, inga ryska dockor, inga ölmuggar, inga Kafka-tröjor och ingen hötorgskonst från Karlsbron heller.

Men det ska väl bli en obligatorisk fotobok från staden plus något mer substantiellt. Dyrt, med andra ord. Just nu står valet mellan en pall i rondokubism (eller nästan vad som helst från Kubista), en replika av en jugendvas och någon bättre konst, helst från våra kvarter. Det sistnämnda har vi nästan övergett, men man vet ju aldrig vad man råkar springa på.

Det får inte vara för dyrt, men eftersom det är tänkt att vara någonting ordentligt får man vara beredd på att det kostar också. Det får inte väga för mycket eftersom vi ska flyga hem, eller så ska det paradoxalt nog vara så otympligt att det ändå måste skickas separat. Det får inte vara för traditionellt och allmängiltigt, för då påminner det inte någonting om just vår vistelse. Till sist: det får under inga omständigheter inköpas runt Vaclavplatsen.

Från Tallinn har jag en oljemålning med motiv från gatan där jag både arbetade och bodde. Det är svårslaget, har jag funnit, men någon sådan tur tror jag inte på här. Man kanske skulle ha bott på Karlsbron och jobbat i astronomiska uret istället.

Förresten har jag redan en Gambrinus-handduk och en tjeckisk fotbollströja. Både billigt och lättpackat.