En natt på museerna

I lördags var det åter dags för Pražská muzejní noc, dvs museinatten då Prags museum håller nattöppet med gratis inträde och kollektiv skytteltrafik. Nu har vi ju sett det mesta redan, men ett par-tre grejer tänkte vi trösta oss med efter 1-2 mot Spanien i 92:a.

Först gick vi kullerstensgatorna upp till borgområdet och Schwarzenberg-palatset som visar skulpturer, målningar och annat smått och gott under temat "barock i Böhmen", vilket sannerligen är ett stort paraply att trängas under. Efter tio minuter i kö kom vi in i renässanhuset med sin speciella strukturfasad och kunde trängas med andra gratisshoppare. Det var lite för fullt, om jag ska vara ärlig, och i en sal gick larmet ständigt, förmodligen när besökare gick för nära någon dyrgrip från 1621. Måleriet från Rudolf II:s period var nog höjdpunkten, men den sanslöst stora träskulpturen av den korsfäste Jesus minns man också.

Efter en läskeblask och 10 minuter Grekland-Ryssland på U Maleho Glena gick färden till musikmuseet, en del av Nationalmuseum. Jag har tidigare nobbat det här stället trots att det ligger längs min vardagsrutt och trots att jag ju är intresserad av ämnet, helt enkelt för att det kostar skjortan utan uppenbar anledning. Det är 47 fioler här och 64 tubor där, 18 dragspel där och 59 lutor där. Plus 1052 instrument som fömodligen dog ut strax efter dinosaurierna. Det mesta är saker man får se men inte röra (det mest crazy inslaget är att man får lyssna i lurar). Alltså inget höjdarmuseum, om det inte vore för LOKALEN. Det är en gammal katolsk kyrka ombyggd i omgångar till postkontor, poliskvarter och nu alltså museum. Helt fantastiskt atrium. Måste ses. Kosta vad det kosta vill. (Gratis bild här.)

Sist hade vi valt konstmuseet på Kampa som vi bara delvis gjort tidigare. Det gäller dessvärre fortfarande eftersom kön var lång och långsam. Istället hoppade vi in i delen för tillfälliga utställningar som vi besökt tidigare, och som just vid det här klockslaget bjöd på livemusik bland konstverken. Det var Kladno-bandet Zrni som spelade. De var riktigt rackarns bra, någonstans i den alternativa mjukpopgenre som t.ex. svenska Loney, dear tillhör. Vi satt kvar tills det var dags att satsa på sista tricken hem.

Länkar: PMN, Schwarzenberg Palac, České muzeum hudby, Museum Kampa, Zrni.