Tid att plugga

Trogna läsare har redan läst om hur det fungerar med examina i Tjeckien, så jag ska inte säga mer än att nu är det dags igen. Några ska göra sin lilla examen efter fem terminer, andra den stora och avslutande efter dubbla tiden. Somliga tänker däremot bida sin tid och skriva tentorna vid ett senare tillfälle, eftersom de inte känner sig redo just nu, men det tycker jag förstås är knas i de flesta fall. Svårighetsgraden hos en tentamen stiger kraftigt i takt med avståndet från kurserna, är åtminstone min erfarenhet från båda sidorna av katedern.

Jag skriver dock inte tentor numera. Jag, ähum-ähum, författar. Det är inte alldeles oproblematiskt att skriva prov på fem terminer varav man bara varit närvarande under två, för att inte tala om noll av tio, men det går förstås. Man får använda sig av husets övriga kunskap, gamla tentor, kursplaner och sunt förnuft. Viktigt att komma ihåg är förstås att det inte är svenska läroplaner eller kriterier som gäller, så det gäller att ha koll på det tjeckiska betygssystemet och även på hela kurssystemet.

Igår och idag (onsdag-torsdag) var jag med och examinerade två studenter i trean som ska åka till Uppsala på Erasmusstipendier och som därför behövde göra sina prov tidigare än sina kamrater. Det ställde vi förstås upp på - även om det innebar en del bök - och jag tycker det är strongt av studenterna att i all stress fixa det här nu, istället för att skjuta upp det till sommaren eller hösten. Båda klarade sig bra, för övrigt. Tvåor till båda (ett är bäst, tre lägsta godkända betyg). Gratulationer!

Mer om statsexamen har jag skrivit här och här och här, och lite om båda typerna här.