Statsexamen: uppsatsförsvaret

Det är förhör i dagarna tre nu. Först ut var studenternas försvar av sina diplomarbeten i litteratur. De skrivs något överraskande på tjeckiska, vilket gör att min insats begränsas till att se proper ut och skriva på komissionens utlåtande. Vackert så.

Att arbeten i svenska, norska eller danska inte skrivs på något av dessa språk kan anses märkligt. Det är förstås rimligt att man skriver på målspråket, eftersom det trots allt handlar om att visa upp kunskaper man skaffat sig under fem års studier. Men att modersmålet gäller är stipulerat från högsta ort, med motiveringen att innehållet ska komma alla tillgodo.

I Sverige skrivs uppsatser av det här slaget på målspråket, eftersom de ses som en språklig test såväl som en litterär (eller vilket område studenten nu valt). Språkpropositionen Mål i mun påpekade emellertid att svenskans terminologi riskerar att urholkas om akademiska arbeten inte skrivs på svenska (eller åtminstone innehåller en stor svensk sammanfattning), så med den diskussionen i bakhuvudet kan man tycka att det tjeckiska systemet är bra.

I Sverige är dock problemet huvudsakligen på det naturvetenskapliga området, inte på språksidan, och jag tror inte att c- eller d-uppsatser i exempelvis tyska kommer att skrivas på svenska i framtiden. Det är inte där skon klämmer.