Don Juan på Ständernas teater, 18 januari

Om man bara ska se en operaföreställning i Prag är det Don Juan och om man bara ska gå på en teater i Prag är det Ständernas teater, Stavovske Divadlo. Anledningen är gemensam, nämligen att Mozart skrev operan speciellt för just den scenen och själv dirigerade urpremiären där den 29 oktober 1787 - dagen efter den färdigställdes, sägs det. Dessutom spelades flera konsertscener till Milos Formans storfilm Amadeus in här. De historiska vingslagen kommer tätt, med andra ord.

Jag har sett Don Juan tidigare, så egentligen hade vi tänkt att se Figaros bröllop lite längre fram i vår, men det var stört omöjligt att få biljetter trots att vi tyckte att vi var ute i god tid. Tricket visade sig vara att vara ute i dålig tid, för om man ville ha fina platser till i övermorgon, ja då gick det bra. Sagt och gjort, plåtar och trippel-cd (Böhms från Prag, med Birgit Nilsson) inhandlades.

Väl på plats slår det en att färgskalan inte är den gamla vanliga sammetsröda, utan blått och grått mot guld och vitt. Mycket vackert. Vår loge är dessutom den klart bekvämaste hittills med stoppade stolar som får de tre timmarna att kännas som hälften. Enda minuset var väl egentligen mingelytorna som inte kändes lika snajdiga som på Statsoperan eller Nationalteatern. Men så är det ju ett mycket äldre och mindre hus också.

Vi var båda väldigt nöjda med föreställningen, speciellt imonerade var vi av damen som sjöng Donna Anna medan Leperello nog var den stora publikfavoriten. Jag ska inte påstå att jag nynnade sextetten hela vägen hem, men vackert var det likväl.