Det krävdes en amerikansk kapitalist

Den här helgen var det strålande sol igen och det är inte utan att man börjar tro på ett stabilt vackert väder efter en hel del fram-och-tillbaka på den fronten under våren. Vädret har bidragit till en hel del planlöst strosande fram och tillbaka mellan vackra kvarter, panoramautsikter och ett och annat café. Och så måste man ju gå på museum också, som trogna läsare har noterat. Även om det är fint väder.

Museerna börjar dock sina, åtminstone de där som känns obligatoriska och spontant intressanta. Vi har väl några kvar, sedan är vi farligt nära turistfällor som Tortyrmuseet eller Karlsbromuseet, för att inte tala om det suspekta museet över sexleksaker.

På lördagen bestämde vi oss för att slutligen gå på Kommunistmuseet, som vi tvekat lite inför tidigare. Man kan tycka att det skulle varit ett av de första utflyktsmålen, men faktumet att museet är privat - och därtill i utländsk drift - har stört mig lite tidigare. Borde inte ett museum som upplyser om kommunismen och dess brott i Tjeckoslovakien vara en statlig angelägenhet? Och finns det inte en risk att ett privat museum mest blir till souvenirer, krims krams och kitsch, istället för en seriös dokumentation byggd på tillgång till alla statliga arkiv? Kan man lita på ett museum som drivs av en amerikansk Bagelkung som hyr in sig hos McDonalds bredvid ett kasino, och som dessutom verkar rikta sig mest till turister?

Först verkade farhågorna besannas i form av en väl tilltagen entréavgift (CZK 180) och försäljning av t-shirtar och kepsar med röda stjärnan på. Men sedan blev det bättre i takt med att själva utställningen började med sina stationer om det tjeckiska kommunistpartiets gradvisa maktövertagande och dess omänskliga konsekvenser. Det var ganska mycket att läsa ibland, och som vanligt är på dessa breddgrader är inte allting jättepedagogiskt, men på det hela fungerade det bra. Bäst var den lilla filmen som visade folkliga protester från 1969 fram till Sammetsrevolutionen 20 år senare. Man kunde höra en knappnål falla i det lilla rummet.

En bra artikel i Guardian från 2002 reflekterar över det nyöppnade museet här.

På sockeln till minnesmärket över kommunismens offer i Tjeckoslovakien 1948-1989 (bilden) står det att 205486 personer dömdes för sina politiska åsikter, 248 avrättades, 4500 dog i fängelse och ytterligare 327 dog under flykt, medan 170938 emigrerade.