Konferensen i backspegeln

Man vill ju ogärna skryta, men så här några dagar efter litteraturkonferensens avslutande måste man nog ändå säga att det hela gick geschwind. Nu var det definitivt inte min förtjänst, men ändå. Kul i alla fall. Roligast var nog att de olika deltagarna verkade vara genuint nöjda med arrangemanget och temat, och att de verkade lära sig ett och annat också.

Vi började på torsdagen i Stadsbibliotekets mindre sal (140 stolar). Anne-Marie Mai från Danmark gjorde en bred presentation av nordisk samtida litteratur på en föredömligt långsam danska. Sedan var det Islands tur och alla blev glada när den lektionen visade sig vara på norska, men gladast av alla blev vi när Ulrika Knutson avslutningsvis talade på svenska om Suget från verkligheten. Hon tog avstamp i debatten kring Maja Lundgrens Myggor och tigrar och knöt ihop säcken med att tala om Lars Noréns 7:3 och förstås hans alldeles nya dagböcker. Före Knutson talade den norske författaren Tomas Espedal, som var en mycket underhållande man med klara budskap. "Författarens roll är att skriva böcker", ungefär.

Kvällen tillbringades på Svenska ambassaden tillsammans med arrangörer, föreläsare, studenter och andra gäster. Det var lyckat, och att Skandinavistikens samtliga studenter var inbjudna tycker jag var speciellt bra.

Fredagen inleddes på fakulteten av Bengt Ohlsson som under rubriken Röda tuppen berättade om sin bakgrund som självutnämnt kommunistiskt underbarn med överstort samvete och engagemang, och om hur han idag ser på sin författarroll i samhället. Att förstå men inte propagera, kanske skulle kunna vara en sammanfattning. Det var hur som helst en mycket givande föreläsning, så "mina" två gäster uppfyllde alla tänkbara förväntningar.

Sedan prövades våra danskkunskaper av den mycket köpenhamnske författaren Jan Sonnergaard och våra kunskaper i Bergendialekt av litteraturvetaren Eirik Vassenden. Till sist: paneldebatt. Vid det här laget var vi alla lite möra men det blev ändå en god summering, speciellt kanske av det numera ständigt återkommande fenomenet självbiografi. Mycket sånt nu.

Avslutningsvis en pilsner i Mala stranas kvarter, och så var det slut.