La Traviata, Nationalteatern 27 mars

Vi hade nåtts av tråkiga bud på morgonen, så det var inte klart att vi skulle utnyttja våra biljetter till operan på kvällen. Men vi bestämde oss ändå ganska snabbt för att gå, inte som en festlig galakväll utan mer som en vacker och stilla avslutning på dagen. Föreställningen var Tosca, vilket inte var opassande, och en egen loge var också praktiskt.

Väl på plats visade det sig att Tosca var sjuk, så det bjöds på en annan tragedi istället: Verdis La Traviata. Den hade M-L sett, men inte jag, och det var ju långt bättre att se denna klassiker istället för att få pengarna tillbaka och åka direkt hem.

Föreställningen var bra. Ett minus var förstås att vi inte hade kunnat plugga cd:n i förväg, men handlingen var okomplicerad och det musikaliska inte heller svårt att ta till sig. Fanatikerna i salongen verkade väldigt nöjda, för det ropades "bravo!" allt som oftast, speciellt till karaktärerna Violetta och Germont Sr. Lite glest var det dock i bänkraderna. Vi antog att de bättre informerade helt enkelt hade bytt sina biljetter för att se Tosca en annan gång.

Sedan bar det av direkt hem. Det hade varit en lång dag.