En vecka till

Isolering har varit temat den senaste veckan. Det började med att datorn strulade och därmed hamnade på service (naturligtvis fungerade den optimalt hos dem) och fortsatte när M-L oplanerat var tvungen att åka till Sverige och tog sin dator med sig. Så blir det när datorn inte bara är ett arbetsverktyg, utan även tv, radio, dvd, cd, telefon.

Jobbmässigt har det handlat om sista examensveckan och följaktligen treornas PZK-examen. Det var sex tappra - alldeles för få - som gick upp och fem gick två dagar senare därifrån med godkända papper. Grattis! Provet består av tre delar - skriftlig språktest i fem timmar samt två muntor på femton minuter, en på språket, en på litteraturen - och tyvärr föll en av mina bättre studenter på den avslutande litteraturdelen. Det kändes helt onödigt, men jag tvår mina händer eftersom litteratur inte är mitt bord och förhöret dessutom på tjeckiska. Han kommer säkert att klara det galant på reprisen.

Med det eländet i ryggen tog jag tidig helg - man måste få kompensera sig för att vi inte har sportlov, påsklov, Kristi him, pingst, nationaldag och allt vad det är jag går miste om - och spenderade fredagen på ett par gallerier jag inte besökt förut. Först blev det Rudolfinum, mest känt för sin konsertsal, och en spejsad resande utställning av samtida ung amerikansk konst, Uncertain States of America. En del var kul, annat förutsägbart "rebelliskt" och en hel del fullständigt utflippat. Lite bättre var då Resetting: Alternative Ways to Objectivity på City Gallery Prague i Stadsbiblioteket. Temat där var alltså objektivitet i bildkonsten, vilket är synnerligen intressant.

Det började med ett antal verk som skulle bilda en bakgrund till de yngre konstnärerna, men de fick mig nästan att vända i dörren. Det var med få undantag inte alls vad jag tyckte det borde handla om. Men i andra flygeln blev det bättre. Mycket bättre. Jag skulle kunna köpa (nästan) rubbet! Bäst var nog verken av Filip Cerny, Anna Neborová och Frantisek Matousek med Zbynek Sedleckys "Bukarest" (hans blogg om den rumänska huvudstaden är verkligen på kornet) som best-in-show. Jag tror att kuratorn gjort ett ovanligt styvt jobb för när jag bildgooglar dem hittar jag inte mycket värt att klistra in här, men Sedlecky klarade alltså nålsögat.

På vägen hem såg jag en snygg vas (45.000 kc, hoppade den), sprang förbi hötorgskonst på Karlsbron, haffade en spårvagn, hämtade datorn och tog kontakt med omvärlden.