Asocial turism

Så är då våren här med sol och värme och turister. Det var för några veckor sedan som det på allvar började märkas att turistsäsongen var här, och nu kommer det att vara tjockt i stan ända till oktober.

När vi anlände till Prag sista augusti tyckte vi att det var tämligen olidligt att försöka lära känna vår nya hemstad på grund av alla turistgrupper som fyllde upp de smala gränderna, drog upp priserna till Londonklass och dessutom envisades med att besöka samma platser som vi gick till. "Det här gör vi när turistsäsongen är över", sa vi vid katedralen, vid Petrintornet, vid Loretaklostret, vid judiska kyrkogården osv. Men turistsäsong är det åtminstone nio månader om året och allt har vi inte hunit bocka av under mellantiden.

Karlsbron är en annan attraktion som man dagligdags försöker ta del av eftersom den inte bara är vacker utan även praktisk. Det är ju en bro, trots allt, mellan centrum där jag jobbar och västsidan där jag bor. Men nu är det slut på dagtida promenader där. Bron har blivit ett museum, en rastplats och förstås också en marknadsplats. Allt mycket förståeligt - hur många har inte dragit benen efter sig på berömda broar i Florens, Venedig, Budapest och London - men opraktiskt, och man tenderar att försöka undvika platser och människor, vilket ju bara måste vara fel.

En kamrat tog upp frågan vilken grupp turister som egentligen är till mest besvär för oss vanliga människor: de brittiska svensexorna eller horderna av italienska gymnasister. Jag röstar på italienarna, för de lotsas av sina lärare till exakt de vackra och viktiga platserna som jag tycker om att ströva omkring vid. Britterna hänger mest runt Vaclavplatsen där de dricker dyr öl, och Vaclavplatsen tillhör definitivt inte mina favoritstråk.

Snart är det påsk och sedan dröjer det inte länge förrän semestrarna kommer med de riktigt stora massorna. Men i oktober blir det ju lite lugnare igen.