Nick Cave, Praha kongresove centrum 30 september 2006

The Boatman’s Call får bara två låtar under konserten (amatörbilder här), men de omfamnar hela kvällen med den inledande ”West Country Girl” till den avslutande ”People Ain’t No Good”. Omfamnandet får se som en aning symboliskt, för just det albumet kan väl anses vara startskottet till den senare Nick Cave, som blivit ensam reflekterande ålderman istället för arg ung man framför The Bad Seeds, och allting speglas i dess ljus. Eller mörker. Och allting ekar dess ljud, eller tystnad.

Det är inte ofta rockkonserter vinner på sina tysta partier. Vanligen är de lugna låtarna enbart pausnummer i väntan på nästa explosion, något som kontrasterar, något som tillåter såväl publik som band att hämta andan och ladda batterierna. Men för den värdigt åldrande Nick Cave är det inte så, tvärtom är det bäst när det tyst och tremannabandet (med Martyn P Casey från mina gamla hjältar The Triffids på bas) bara varsamt fyller i bakom hans piano.

”God Is in the House” är ett bra exempel, man kunde höra en knappnål falla, och det var perfekt. En stilla ”People Ain’t No Good” var kvällens bästa stund, kanske tillsammans med ”Messiah Ward” och ”The Mercy Seat”, medan snabba ”Get Ready for Love” utgjorde en av pauserna. Så brukar det inte vara. Jag håller väl på att åldras.

Prags kongresscentrum visade sig för övrigt vara en typisk östhistoria med mycket trappor, stora öde ytor, mörka möbler och monumentala auditorium för välregisserade partikongresser. Det visade sig också vara svårt att hitta, åtminstone för oss som slog upp adressen via Expats.cz, en för övrigt mycket hjälpsam hemsida för utlänningar i Prag. Den skickade oss till Ziskov – helt fel del av staden såvida man inte ska vandra på kyrkogårdar – och dessutom på fel tunnelbanelinje, vilket höll på att sluta i ett stort antiklimax.

Men vi haffade en sunkig VW-buss med någon typ av taxiskylt på taket och låtsades att vi visste precis vart vi skulle och vad det skulle kosta. I själva verket visste vi bara en sak: man ska aldrig åka taxi om man inte har förbeställt, för då kostar det skjortan. Men det gick hur bra som helst och en del av taxirörelsens dåliga rykte är härmed upprättat. Some people are good.