Bland Karlsbads källor, stigar, palats och torn

Med lånad bil och våra allra finaste gåbortkläder styrde vi kosan mot Karlsbad, kurorten med lika många ryska miljonärer som Gazprom, för en helg med stärkande promenader och illasmakande vatten. Fast mest blev det trots allt traditionell sightseeing bland alla fantastiska hus.

När man åker in i Karlsbad (Karlovy varý) känns det som att glida in i någon glassig ort på rivieran, gärna någon gång på 1960-talet. Den lilla staden består egentligen av bara en gata (här upphör likheterna med Hallsberg) som slingrar sig fram i en floddal, omgiven av makalösa hus och ett dramatiskt skogsbeklätt bergslandskap. Det är mycket vackert, och det är lätt att förstå att människor med pengar åker hit eller att senaste Bond-filmen delvis filmades här (filmens Montenegro).

Människorna verkar först och främst komma från Ryssland och vara tämligen bemedlade. Under vår första promenad kunde vi bara med möda hitta någon vanlig lunchrestaurang, medan det däremot var mycket enkelt att köpa juveler, exklusiva modekläder eller varför inte en stor fet hummer att smaska på.

På fredagen spatserade vi mest fram och tillbaka. Vi smakade på vattnet från de 15 olika källorna, vilket var olika varmt men alltid lika äckligt. Mineraler och annat nyttigt är smakrikt, men inte alltid smakligt. Riktiga spaveteraner (dvs pensionärer från Tyskland eller Ryssland) har en speciell kopp med en liten pip i handtaget att dricka ur, men vi var tuffa och använde bara handen istället. Säkert nyttigt för huden, trots att man nästan bränner sig.

På lördagen flydde vi vårt öststatsnostalgiska hotell (Kucera, ***; vackert hus, kanonläge, sunkigt) och tog bergsbanan till utsiktstornet Diana. Sisådär 500 meter upp i luften var förstås vyn bedårande: den lilla staden med sitt vatten som en pärla mitt i det dramatiska skogslandskapet (Goethe hade alla möjligheter att bli inspirerad när han var här). Vi knatade sedan längs en av promenadstigarna - själva kuren går ju ut på att dricka och promenera i kombination - och åt sedan tradionellt onyttigt på tjeckisk inrättning.

Karlsbad är känt för sitt vatten, men inte enbart den varma källorna. Det stora tjeckiska bordsvattnet Mattoni kommer härifrån, liksom nationallikören Becherovka, ursprungligen en medicin. Vi besökte förstås museet och tog en liten tur där. De olika smakproven var hemska i varierande grad, men originalet med smak av pepperkaksdeg är onekligen ganska okej. Blandas gärna ut med tonic och en skiva citron. Noterbart är att man inte gör öl på detta fantastiska vatten, helt enkelt för att öl kräver mineralfritt dito.

Trots att det gått ett par timmar och några Becherovka sedan den tjeckiska lunchen (svickova, stek i gräddsås med brödknödel, tranbär och citron) behövdes något för att stimulera matsmältningen, så vi äntrade mördarpromenaden till Karl IV:s utsiktstorn, som dock är byggt 500 år efter kejsaren i fråga. Vi passerade Peter den stores utsiktsplats, Chopins lusthus och andra milstenar. Alla har ju varit här genom historien, av svenskar minns jag Max von Sydow och kemisten Berzelius från rullorna.

Efter den tämligen duktiga promenaden var det trevligt att belöna sig med en solid chokladtårta på Grand Hotel Pupps café.

Jag rekommenderar att kolla upp Karlsbad (Karlovy vary, Carlsbad) på nätet för bättre bilder och mer historia. Jag har en del bilder i mitt Flickr-galleri.