Tori Amos, Prags kongresscentrum 21 juni 2007

Man skulle kunna gnälla på låtvalet. Det bidde ingen "Crucify" eller "Past the Mission", inte någon "Dragon" eller "Almost Rosey" från senaste plattan heller. Men sådan är Tori Amos, att man aldrig vet vad hon tänker spela och de som sett henne förut älskade förstås det lite avancerade låtvalet. Som att se U2 för tolfte gången och få höra "Tomorrow" och "Red Hill Mining Town", ungefär. Men vi fick onekligen en rad storlåtar, som "Cornflake Girl", Space Dog" och "Silent All These Years".

Man skulle kunna gnälla på bandet, eller speciellt gitarristen, som var bättre ju mindre de spelade. Men sådan är ju Tori Amos, att hon bredvid den stillsamma och melodiska sidan också har en aggressiv avantgardesida, vilket jag kan tänka mig delar publiken i två delar. Inte sällan mötas de tu, men personligen är jag ju mer för den lugna biten. Konsertavsnittet "T & Bö" med bara Tori och hennes piano var klart bäst, och inte ett dugg söligt.

Man skulle kunna gnälla på ljuset också, men det är kanske en parentes. Men sedan jag först började gå på större konserter har jag alltid undrat vad som är poängen med att blända publiken med snurrande spottar. Det verkar kanske lite artistiskt, men är ju helt meningslöst. Fast i övrigt var ljuset snyggt och effektivt, med stjärnhimlar och allt.

Man skulle kunna gnälla på lokalen, som byggdes för att ett par tusen politruker skulle halvsova sött medan Moskvaskrivna tal levererades från podiet. Inte speciellt rock 'n' roll, alltså. Men Tori Amos är ju långt från mörka rockklubar med kladdigt golv, så ju mer man tänker på det, desto bättre framstår lokalen. Faktum är att åsikter på nätet framhåller hur bra publiken var: tyst, respektfull, lyssnande - och alltså inte den vanliga öldrickande och halvt ofokuserade massan. Och de stoppade stolarna med hög rygg var verkligen sköna.

För låtlista, bilder, videofilmer och omdömen, se den informativa sajten Undented. Tori Amos hemsida hittar man här.