Svettiga antagningsdagar

Föregående vecka genomförde vi i dagarna fem antagningsintervjuer inför höstens nya svenskklass. Det var rätt jobbigt, inte minst pga den 30-gradiga värmen i våra erkänt oventilerade klassrum. Lite svettigt var det förmodligen också för de sökande, som ju på sätt och vis satte sina kommande fem år på spel.

När nya studenter söker sig in på universitetet skriver de först ett skriftligt prov att likna vid högskoleprovet, sedan följer muntliga intervjuer för de ämnen de sökt. För båda gäller att 50 poäng är max, alltså kan toppstudenten få 100 poäng. När vi intervjuar ser vi resultatet från det skriftliga provet och kan alltså i teorin anpassa vårt omdöme efter det, vilket inte är helt bra. Å andra sidan är det ju rimligt att vi antar dem som vi tror blir bra språkstudenter etc, snarare än dem som t.ex. är bra på att skriva prov men inte kan kommunicera, eller som inte har något mål med svenskstudierna.

Under intervjuerna ställs diverse frågor om syftet med att läsa svenska, samt frågor av mer allmänbildande karaktär. Vi vill förstås höra vad de kan om språkfamiljer, historia, litteratur och samhälle för att se om de har ett intresse och en hygglig grund att stå på. De behöver inte nödvändigtvis svara rätt på alla frågor, men hygglig koll ska de ha. De måste dessutom ha läst minst tio skandinaviska titlar och kunna svara på frågor om dem. Svenska behöver de dock inte kunna tala, men det är förstås ett plus.

Jag har inte siffrorna här, men tror att vi intervjuade runt 120 studenter totalt, och det ursprungliga antalet sökande var högre än så. Jag misstänker att vi tar in 25-30 stycken till slut, och att den sist intagne har en totalpoäng mellan 85 och 90.