Kallt på Klementinum när djävulen kom hem

Det var en påtagligt stolt samling företrädare för den tjeckiska staten som högtidstalade vid invigningen av utställningen om Codex Gigas, eller Djävulsbibeln. Premiärministern, försvarsministern, borgmästaren, chefen för Nationalbiblioteket och en rad andra talade högt och länge om den nationalklenod som nu är tillbaka, om än tilfälligt. Och så skämtade alla om att den kanske inte kommer att lämnas tillbaka när utställningen är slut. Ho, ho, ho.

Från den svenska sidan besvarades artigheterna av riksbibliotikarie Gunnar Sahlin, som överlämnade masterskivan av den digitaliserade bibeln, och utrikesminister Carl Bildt, som minde om att bibeln nästan brunnit upp tillsammans med slottet Tre Kronor, men att någon varit omtänksam nog att kasta ut den genom ett fönster. Han pekade också på den höga kultur och utbildningsnivå som måste ha funnits i regionen på den tiden, "även om pocketboken nog inte uppfanns här". Nej, bibeln är en knapp meter på längden. Ho, ho, ho.

Det var inget fel på något av talen, men de var många och det var ohyggligt kallt på Klementinums innergård. Alltså var det trevligt när allt var klappat och klart, så att man kunde titta på utställningen och mingla kring borden. En sak i taget, förstås.

Själva codexen förvaras i ett separat rum som är bland det tråkigaste ni sett. Boken ligger i en glasmonter med den berömda bilden av djävulen uppslagen. Stort och fint, men man kan inte göra så mycket mer än att nicka insiktsfullt och gå ut igen. I gallerierna kan man sedan studera planscher av bibelsidor, se den digitaliserade varianten på skärmar och läsa om medeltida böcker i allmänhet och Codex Gigas historia i synnerhet. I shopen kan man sedan köpa t-shirts, böcker och kaffekoppar till bibelns ära.

Läs förhandsbloggen nedan eller här.