Surströmming och "kräftor"

Det var planerat kräftskiva med surströmming som bonus hemma hos Sven, engelsman med vid det här laget gedigen erfarenhet av nordiska traditioner. En liten miss i beräkningen var att Ikea hade slutat sälja kräftor, och när vi insåg detta var det för knappt om tid att beställa via bättre restauranger. Inte ens vår speciella kontakt vid ambassaden kunde fixa det så snabbt, även om det var nära att han lyckades.

Vår finske vän - låt oss kalla honom K - meddelade förvisso i sista sekunden att han hade hittat kräftor på Hypernova, en stormarknad i ytterkanterna av staden. Det visade sig vara räkor av lite större modell, men för en finländare kanske det var likt?

Hursomhelst. Hemma hos S packade vi upp Icas och Coops samlade lager av kräftkitsch: pappersdukar, servetter, girlanger, haklappar med snapsvisor, lyktor och ballonger. Lägg sedan till en lång blomgirlang i plast med belysning från Ikeas sommarrea och ni förstår att det var stilfullt vackert.

Maten var alltså räkor och surströmming, öl och snaps. Men förstås fanns det en del saker att äta sig mätt på också, som pajer, tunnbröd, knäckebröd, potatis och apfelstrudel. Vilket var tur, för vi konstaterade att vi hade fått en dålig burk surströmming (den luktade lite illa) och att kräftorna inte smakade så bra som de svenska flodditona.